Isabelle

Vilken början på helgen det blev då. Skulle hämta Christian när han slutade kl 16. Han hade precis pratat med sin bror då som sa att det nog var bäst om vi åkte upp till sjukhuset där deras mamma ligger (fick åka in igår igen). Läkarna räknade bara med timmar, såg kvart för kvart hur det gick. Men efter att hon varit stabil i några timmar åkte vi alla hem för att sova. Dock är det väldigt svårt att koppla av när man går och väntar på ett eventuellt samtal. Ska försöka sova några timmar nu i alla fall så får man åka upp till sjukhuset imorgon bitti igen.

Jag känner mig så maktlös och villrådig. Det är så svårt att veta vad man ska göra och att se Christian ledsen är det värsta jag vet. Och att se Ingrid så dålig... jag finner inte ord.